Dagens Tim-citat

Publicerat den maj 22, 2010 av Sam Zodiac

Wisdom from "The Swingin' Sixties"

Naturens egen LSD finns i mjöldryga, en parasitsvamp som lever på råg.

Om Sam Zodiac

Jag är 67 år och frånskild, numera i en ny, varm relation. Jag bor i Barcelona sedan en tid tillbaka och har med stort intresse strövat runt i stadenn med dess trånga gränder, uråldriga historiska byggnader och konstverk och med iPhone-kameran ständigt skjutklar. :) De senaste fem månaderna har jag emellertid återvänt till Sumpan (Sundbyberg) väster om storstan, där jag arbetade som bussförare på 70-talet. En del är sig likt, men inte speciellt mycket. :) Mina intressen framgår ganska tydligt av bloggens innehåll; Utveckling, såväl på det personliga/spirituella planet som det globala.New Age, astrologi, Illusioner, foto samt drogdebatten, där jag efter bästa förmåga drar mitt strå till stacken för att försöka skapa opinion när det gäller att legalisera den växt som så småningom med stor sannolikhet kommer att rädda vår miljö och ge biverkningsfria, effektiva mediciner- hampan! Såväl den industriella varianten som den indiska.
Detta inlägg publicerades i 1960-tal, Allmänbildning, Alternativmedicin, Ändrade medvetenhetstillstånd, Citat, Droger, Insiktsfullt, Livet, LSD, Nostalgi, Tim Leary, USA, Visdomsord och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Dagens Tim-citat

  1. Sam Zodiac skriver:
    maj 23, 2010 kl. 9:25 f m

    Kan så vara, men eftersom läkemedelsförskrivningen är skyhög i det här landet, sluter jag mig till att vårt samhälle är sjukt (liksom så många andra hos oss här i västerlandet). Och då brukar det vara på sin plats med medicin, så att folket kan tillfriskna igen.
    Läste du någonsin Times-artikeln som bilden på Tim länkade till? Där visar det sig att psykedeliska växter återigen tilldrar sig ett seriöst intresse från medicinskt forskarhåll.

    Svara
  2. Darren skriver:
    maj 23, 2010 kl. 1:39 e m

    Carlos Castaneda ger en ”lättsam” introduktion i shamanism. ”Samtalen med don Juan” eller ”En annorlunda verklighet” är inte fy skam i målningen… allt taget med en nypa salt – i sedvanlig ordning.

    Svara
  3. Darren skriver:
    maj 23, 2010 kl. 2:04 e m

    Det sistnämnda med tanke på den kommersiella framgången efter de två nämnda verken – följande arbeten i sammanhanget tangerar en mer skönlitterär ton enligt min mening och den är jag inte ensam om. En annorlunda verklighet var det första arbetet av Carlos som lästes av mig – hade då personlig erfarenhet av framförallt peyote (i praktiken och litterärt genom Aldous Huxleys ”Du sköna ny värld”) samt Psilocybin – magic mushrooms.

    Svara
  4. Sam Zodiac skriver:
    maj 23, 2010 kl. 11:51 e m

    Om jag inte missminner mig, fick Castaneda till sist använda sin första bok ”Samtalen med don Juan” som doktorsavhandling, efter diverse besvär. När han vid den efterföljande middagen tillfrågades av värdinnan om han verkligen trodde på hallucinationer. Carlos lär ha tittat sig omkring i rummet och sedan replikerat:
    -Nej, inte mer än vad jag tror på den här!

    (Bäst att köra med din brasklapp här; fritt ur minnet, hehe..) 😉

    Svara
  5. Darren skriver:
    maj 24, 2010 kl. 8:17 f m

    (Ave Sam. Helt klart ”misstagen minnesmässigt” är övervägande kronologiska och utan ”färgning” vad mig anbelangar – med handen på hjärtat – i sanningens namn). By the way… en iakttagelse som ”fäste” – erfarenhetsbaserad. Syran (LSD) hade en blå grundton i verkan (skapade en lite kuslig känsla för det ovana sinnet initialt) peyotens grundton i sammanhanget här var röd (värmekamera effekt?) där tryggheten i känslan dominerade genomgående – men å andra sidan var tidsperspektivet längre i sistnämnda fallet innan full ”effekt” kunde skönjas – det kanske är den naturliga förklaringen men hur som helst peyoten var ”varmare” i allmänt hållna ordalag. Syran var mer som en ”raketstart” och som sagt lite kusligt (innan det sköt fart) när man helt plötsligt befann sig ”far out” och ”stannade upp/vände blicken/towards the earth” (fast man brydde sig inte – var ju redan ”död” så att säga) och Tellus liknade en blågrön ”badboll” (storlek famntag) som andades i/ur en aura av/med häpnadsväckande skönhet – hängande i det sammetssvarta ”intet”. Senare när de designade ”tripperna” (methedrine/methamfetamin påstås det blandades i) blev det mer ”jordnära” i verkan – man var ”parkerad” på ”plattan” (i kroppen) och samtidigt översköljdes man av floder med diamanter/färgspektrum etc. i en aldrig sinande ström – intrycken är obegränsade så naturligtvis finns hela panoramat med på individnivå – så dessa mina värderingar är självklart subjektiva – ty det var ingen gruppresa som fann form – inside looking out. I vanlig ordning är det fritt fram ur minnet här – förlåt mig min berättarglädje – man tiger still i ämnet normalt av ”naturliga” orsaker… hehe. ”The fool on the hill”… som Beatlarna sjöng om.

    Svara
  6. Sam Zodiac skriver:
    maj 25, 2010 kl. 10:11 e m

    Häftigt att få ta del av din stundtals poetiska beskrivning!
    Tack för den litterära trippen, Darren! 😉

    Svara

Lämna en kommentar