Idag lämnade Shiva jämmerdalen för sällare jaktmarker...
…och jag kan inte hjälpa det, men tårarna bara strömmar nerför mitt ansikte hela tiden…
Visserligen hade hon uppnått en ganska ansenlig ålder för en Schabrador- 10,5 år- och visst visste jag väl att hon skulle kila vidare, förmodligen innan jag gjorde det, men jag var inte riktigt förberedd på att jag skulle känna så pass djup saknad och sorg nu när hon nu somnat in för sista gången!
Shiva hade fått någon slags stroke och under ett par dygn varit oförmögen att orientera sig och dessutom föreföll hon helt blind på vänstra sidan.
Veterinären (Håkan Ornsjö) sade att hon möjligen skulle kunna hållas vid liv ytterligare, men att det nog vore snällast mot Shiva att låta henne somna ifrån besvärligheterna.
Så med sorg i hjärtat insåg jag att han ju hade rätt. Shiva och jag tillbringade de sista minuterna i hennes liv med att pressa våra pannor emot varann i cirka en kvart, varvid hon somnade in, så övergången till andra sidan var mer eller mindre omärklig till att börja med.
Men precis i dödsögonblicket reste hon sig upp en stund och jag kunde se att hon var ivrig och positivt förvånad, kände en välbekant fläkt från då vi brukade leka och springa ikapp på fältet utanför huset…
Det tillståndet varade bara i ungefär en sekund, sedan föll hon ihop och fortsatte sin avbrutna sömn, men några fler avbrott skulle det inte bli.
Vila i frid, min vän…! Förlåt, men jag saknar dig, Aum-Shiva-Shankara…
Läs även andra sörjande (?) bloggares åsikter om Livet, Döden, Saknad, Vän, Shiva, Sjukdom, Djur, Hund, Känslor, Saknad
Sam Zodiac's Blog II 
Åh så sorgligt!
Det finns inga ord som duger men jag känner med dig och vet vad du går igenom.
Kram!
Tack för dina tröstande ord, Lillasyster Kanin!
Du är snäll!
Kram!
En så fin hund. Men så bra ändå för Shiva att få må bättre nu, någon helt annanstans.. Förstår att saknaden är stor.
Goda tankar till dig i din sorg och hoppas att minnena ändå får dig att må bättre.
jag beklagar, djur är ibland bättre vänner än många människor.
Tack, Kimpa!
Ja, det ligger onekligen något i det påståendet!
… varma kramar …
Tack, Sussi..!
Kram
Det tyngsta beslutet en hundägare kan ta. Baksidan av medaljen men ändå det rätta. Men ack så svårt…
Kram
Ja, det där var ett av de värsta besluten jag någon gång tvingats ta. Men att se henne lida hela tiden var värre!
Kram
Tjena sam!
Jo kräfta som jag är så har det sprutats tårar lite här och var, även på jobbet. Fint att veta att hon hade någon i familjen med sig när tiden var inne.
Jag saknar henne som fan, hon var så snäll och bara älskade att gosa, Jag kommer att sakna nätterna då hon trodde att helen och jag sov och försökte på sitt egna lilla tjockis vis smyga upp i sängen för att sova mysigt. Givetvis så vaknade jag när hon redan var halv-vägs upp i sängen. men då fick hon ju såklart ligga på min arm och gosa.
Sov sött min älskade Shiva.
Hon hade ändå tur som hamnade bland människor som älskade henne.
Skönt för henne att få gosa med dig på nätterna! 😀
Jag förstår att det känns tungt….har själv gått igenom samma sak … vår Golden blev bara fem år…
Ha det
Tack för deltagandet! Beklagar din Golden…
Ha det, du med..!