Den minnesgode bloggbesökaran kanske kommer ihåg att jag bloggade om Min vän Kim för ett tag sedan?
- Härifrån kommer vi- jag och Kims mamma 🙂
Nåväl, igår hörde han av sig med följande mess:
”Har du raderat din Facebook?”
Jag svarade, som sanningen var:
”Nä, idioterna kastade ut mig för att jag hade reggat mig med ”fejkat namn” (Sam Zodiac, alltså- mitt screen name)
För att göra en lång historia lite kortare… Kim frågade om jag kände till något han kallade ” Mårtens gård”. Hans mamma var uppväxt där, berättade han.
Mårtensgård råkar vara den lite större byn som låg närmast det torp i Vålängarna, i Säters kommun, Dalarna, som jag är uppväxt i. 🙂
Kim ringde upp och till sist fick jag mamma på tråden:
-Jag gick i Bispbergs skola, sa hon.
-Det gjorde jag med, replikerade jag.
-Min lärare hette Ernst Larsson och honom glömmer jag aldrig, fortsatte hon.
-Jag hade honom också. I 3:an och 5:an, sa jag.
-Och så hade vi ju Mait Eriksson, som undervisade 1:an t o m 3:an. Hon hade en turkos asfaltsbubbla, som jag fick åka med i ibland, fortsatte jag.
-Ja, precis! sa Kims mamma med viss upphetsning i rösten.
-Om man nu inte åkte taxi, vilket ju var det vanligaste, vidtog jag. Hasse, en av taxiförarna vägrade att köra nåt annat än jänkare. En gång kom han i en Plymouth Fury.
-Jaaa! sa Kims mamma, som tydligen också mindes den bilen mycket väl.
Vi enades om att utforska detta mystiska sammanträffande mera ingående i framtiden. Inte nog med att jag genom Kims försorg kom att återknyta bekantskapen med Micke, en bekant från mitt förflutna i Säter och därigenom fick tillbaka en spådomsbok efter typ 20 års utlåning! Nu visade det sig dessutom att jag och hans mamma rimligen måste känna varandra sedan way back! 😀
It’s a small world, isn’t it?
Kims mamma
Läs även andra synkronistiska (?) bloggares åsikter om Kim, slumpen, synkronicitet, tillfälligheter, sammanträffanden, meningsfullhet, nostalgi, barndom, uppväxt, Dalarna, Vålängarna, Mårtensgård, Säter
synkronicitet in motion 😉
Ja, det kan man väl nästan säga, eller hur? 😀
Kim ringde mig lätt exalterad. Slump? Skulle väl inte tro det… Ska bara bli spännande att se vad meningen är med allt detta.(Säger hon som är gift med den som en gång lånade boken för sisådär en tjugo sedan)
Kramar till dig och TACK för senast. Mysigt med besök. Nu lovar vi att det är vår tur nästa gång att äta upp DIN mat 😉
Det låter bra det, Maria! 🙂
Nä, någon slump torde det väl knappast vara och det ska
bli intressant, som sagt var, att se hur det hela
utvecklar sig!
Hälsa och krama om alla!