Tog en månskenspromenad…

Månen lyste med ett osedvanligt starkt sken

Månen lyste med ett osedvanligt starkt sken

…om än en ofrivillig sådan. Fast det var ganska häftigt medan det varade. 🙂

Min mobil har börjat muppa sig ordentligt på sistone. Jag måste pressa med fingret mot laddarens kontakt, för att den ö h t ska ge batteriet någon ström. Glappkontakt, med andra ord.
I måndags morse var den helt död. Jag tog med den in till Visby. Jag och Maxi skulle göra sällskap in dit, var det tänkt. Han har ju tillbringat helgen här med mig.

Busstrul

Emellertid hade mitt busskort gått ut under helgen. För att vara säker på att jag verkligen skulle ha pengar till det fördömda kortet (675:- för uselt fungerande kollektivtrafik,) hade jag i god tid satt undan 700:- på ett alternativt konto. Detta för att inte banken, pensionförsäkringsbolaget, Amnesty eller någon annan skulle dra pengar från det, så att jag inte skulle ha råd att betala kortet.
Nu tjöt apparaten på bussen och indikerade att kortet var utgånget. Redan när jag och Maxi gick ombord, hade jag noterat att bussföraren (som jag dessvärre inte kände) hade ett hårt och oförsonligt ansiktsuttryck, så mina förhoppningar att kunna få åka utan att erlägga de 54 kronor som en enkelresa till Visby kostar från Klintehamn, var ganska låga. Och pank var jag, i vanlig ordning.
Jag förklarade att jag hade pengar på mitt bankkonto, varvid han gjorde en gest mot bankomaten som sitter vid Konsumaffärens vägg.
-Gå och tryck ut dom, då!
-Kan dessvärre inte göra det. Kontot är inte kopplat till kortet. Jag måste gå in på banken och ta ut pengarna.
-Nej, då kan du glömma det!
Eftersom jag redan var inställd på detta, tog jag snabbt farväl av Maxi och han fortsatte moloket in i bussen medan jag begav mig ut på väg 140 för att testa min tur i egenskap av liftare.

Nostalgisk doft

På andra sidan vägen, ner mot hamnen, ligger ett sågverk och för första gången på mycket länge fylldes mina näsborrar av den sedan barndomen välbekanta doften av nysågat virke. Jag drog begärligt in den och var på ett efter omständigheterna gott humör när jag nådde vägkorsningen.
Kanske var det därför min liftarlycka var synnerligen god denna soliga morgon, för trots att den vita skåpbilen som närmade sig söderifrån hade god fart, ställde sig killen som körde på hejdarna och glatt överraskad sprang jag fram och hoppade in i bilens främre passagerarsäte.
Det visade sig att föraren var tacksam att få någon att prata med under den vanligen så tråkiga ensamfärden mot Visby. Vi hade en lång och trevlig dialog och jag upptäckte att det inte var några som helst problem att prata med honom även om sådant som ”vanliga männsiskor” ofta uppfattar som alltför ”djupt” eller ”komplicerat”. Imponerad av hans analytiska och filosofiska läggning som resulterade i en pragmatisk och väl fungerande livsfilosofi, var jag naturligtvis tvungen att utröna vilket som var hans soltecken.
-Jungfru, svarade den gladlynte byggnadsentreprenören.
– Ja, det förklarar i alla fall din hjälpsamma attityd. Utan den satt jag väl inte här, skrattade jag.
Med Jungfruns tjänstvilliga inställning frågade han mig sedan var jag ville bli avsläppt. Antingen kunde han köra via Skarphäll, där Chili ligger och då skulle jag vara på jobbet i god tid. Men jag var ju tvungen att få ut pengarna till busskortet, så jag måste vänta tills banken öppnade kl 10.00, så jag bad honom istället att släppa av mig vid busstationen, så att jag kunde meddela Maxi att jag kommit in till stan.
Vi tog ett glatt farväl och Jungfrun fortsatte mot en byggarbetsplats norr om stan.

Surprise, surprise!

Jag såg direkt Maxis gestalt snedda över busstorget mot de södergående bussarna och hojtade glatt:
-Tjena, grabben! Läget, då?
Han såg mycket glad ut vid anblicken av mig, men också oerhört överraskad.
-Men…hur kan du vara här? Och hur har du hunnit in samtidigt med mig?
Jag berättade om min turliga liftarfärd och spenderade några minuter med sonen innan det var dags att knata upp till Ankaret.
Väl där lånade jag telefonen, ringde upp Tha på Chili och förklarade att jag skulle komma en aning senare, eftersom banken inte öppnade förrän 10.
En av tjejerna på Ankaret har visat sig vara fena på att fixa trilskande elektroniska prylar, så hon kastade sig ivrigt över utmaningen med den glappa laddarsladden och lyckades så småningom fixera den i laddarläge med hjälp av packtejp. Efter morgonfika och småprat med de f d kollegerna, begav jag mig till banken. Luren låg kvar på Ankaret för laddning.
Bankärendet avlöpte ovanligt smidigt. Tidigt på morgonen, inga köer. Jag var snart på väg till Chili, som alltså ligger på ett tidigare industriområde som med tiden blivit de bilburnas Mecka, eftersom WILLYS, EL-Giganten, Rusta m fl lågpriskedjor etablerat sig där. Tillräckligt med kontor och affärer gör att det faktiskt går att driva inte bara en, utan två lunchrestauranger på Skarphäll, varav Chili alltså är en.

Mera busstrul

Eftersom jag har ascendenten och Saturnus i Jungfrun, jobbar jag gärna klart med det jag håller på med och försöker göra jobbet så bra som möjligt. Det var anledningen till att jag inte uppmärksammade att klockan var så pass mycket som den var. Det var en av tjejerna på jobbet som undrade om det inte var bäst att jag gick, så att jag inte skulle missa bussen.
Brådstörtat gav jag mig iväg i sällskap med en PRAO-yngling som hade börjat samma dag. Han tog bussen vid en hållplats vi passerade, men jag fortsatte till Ankaret, eftersom jag ville ha med mig telefonen hem. Detta gjorde dock att jag blev så pass försenad ner på stan att jag hårfint missade busseländet!
Nåja, fick väl lösa det på något sätt! Lösningen bestod i att jag tog en annan buss till Hemse och där hemma hos en kompis inväntade nästa buss som passerade Levide gamla affär. Därifrån går vägen hem till Eksta. En dryg halvmils promenad. Och det hade ju inte varit så farligt om jag bara hade varit lite varmare klädd. Nu hade jag i alla fall handskar och mössa i ryggsäcken, så de åkte snabbt på, varpå jag anträdde färden hemåt.

Moonlight shadow

Fullmånen lyste med ett skarpt sken, så den skugga jag kastade på asfalten var osedvanligt kompakt. Enligt rexlins astroblogg skulle en månförmörkelse vara i faggorna, men den syntes det inte mycket av på våra breddgrader.Kan faktiskt inte erinra mig att jag någonsin befunnit mig i den situationen tidigare. Mitt marscherande ledde tankarna till min militärtjänstgöring i Falun, där jag tillsammans med min granatgevärsgrupp bestående av kompaniets värstingar, till allas förvåning (även vår egen) kom på andra plats i en gruppfälttävlan. Även där var det snabba mörker- och nattmarscher som gällde.
Att jag hade hjärtevännen i den fortfarande laddade mobiltelefonen (med Comviq Kompis kan man snacka i två timmar för 69 öre. Tack för det! 🙂 ) underlättade givetvis också min ensamma promenad och det tog bara en knapp timme innan jag kunde kliva in i den välkomnande stugvärmen.

Recidiv

Uppvaknandet på måndagen var emellertid mindre angenämt. Promenaden hade tagit mina reservkrafter och kylt ned mig så pass mycket att mitt hårt prövade immunförsvar hade packat ihop och tackat för sig!
Huvudet var igengrott med snor, frossbrytningar jagade genom kroppen och jag svor svavelosande ramsor över min idioti att gå till jobbet innan sjukdomen hade gått ur kroppen.
Nåja, den här gången återvänder jag inte till kneget förrän jag känner mig helt kurant! Jag sov praktiskt taget hela dagen igår. Känner mig betydligt piggare idag, men hostar fortfarande slem och uppvisar diverse andra tecken på att inte vara vid full vigör. Få se hur det känns imorgon bitti.

Ojdå, det här inlägget blev visst längre än vad jag från början hade avsett. Undrar just om någon orkar genom det? 😀

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Om Sam Zodiac

Jag är 67 år och frånskild, numera i en ny, varm relation. Jag bor i Barcelona sedan en tid tillbaka och har med stort intresse strövat runt i stadenn med dess trånga gränder, uråldriga historiska byggnader och konstverk och med iPhone-kameran ständigt skjutklar. :) De senaste fem månaderna har jag emellertid återvänt till Sumpan (Sundbyberg) väster om storstan, där jag arbetade som bussförare på 70-talet. En del är sig likt, men inte speciellt mycket. :) Mina intressen framgår ganska tydligt av bloggens innehåll; Utveckling, såväl på det personliga/spirituella planet som det globala.New Age, astrologi, Illusioner, foto samt drogdebatten, där jag efter bästa förmåga drar mitt strå till stacken för att försöka skapa opinion när det gäller att legalisera den växt som så småningom med stor sannolikhet kommer att rädda vår miljö och ge biverkningsfria, effektiva mediciner- hampan! Såväl den industriella varianten som den indiska.
Det här inlägget postades i 2000-tal, Asiatiska köket, Årstider, Barn, Burgsvik, Bussar, Egoorienterat, Eksta, Fadäser, Familj, Förkylning, Gotland, Hälsa, Hemse, Jobb, Jungfrun, Känslor, Klintehamn, Kommunikation, Levide, Livet, Maxi, Naturscenerier, Nostalgi, Resor, Restaurang, Rexlins astroblogg, Sjukdom, Thai-food, Ungdom, Vardag, Visby och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tog en månskenspromenad…

  1. FoZ skriver:

    Underbart med full måne!

    Man känner dragningskraften en kall natt 🙂

  2. FoZ skriver:

    Busstrul vs Buss-strul får mig att tänka på helt skilda saker =)

  3. Maria skriver:

    Hoppsan! Och ni som hade kollat bussarna så bra…

  4. Sam Zodiac skriver:

    Ja, men vad hjälper det om man missar bussen? 😆

  5. madonnan skriver:

    Mycket välskrivet! Vart tog alla bra inlägg vägen…? :O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s