Fast egentligen…

…har jag för mig att jag någonstans har läst att svenska flaggan i original såg ut ungefär så här:

Nåja, något åt det här hållet i alla fall. Lite mer ”urblekta” färger. Det lär visst också ha varit skälet till att flaggan såg lite skum ut på de gamla analoga, monokroma, svart-vita fotona. OK, hittade just en beskrivning på Wikipedia av det här fenomenet!

”Anledningen till att den svenska flaggan på fotografier från 1800-talet och tidigt 1900-tal såg ut att vara vit med ett mörkt kors är att den fotografiska filmen och glasplåtarna hade en ortokromatisk emulsion som var okänslig för rött (rött blev svart), och mycket känslig för blått. Orange och gult blev mörkare än normalt medan blått blev mycket ljust.”

Vidare tycker jag mig minnas att jag läste i samma artikel att vi numera kör med norska flaggans mörkare blått och av den anledningen importerar norskt flaggtyg. Just som jag satt och tänkte att ”-Det här skulle man kanske snacka med Imagine om, han borde nog veta besked”, såg jag att han avlagt ett besök på min blogg och lämnat en kommentar! Synkronicitet, kallas det visst! 🙂 (För övrigt något som upptagit bloggkollegan Madonnans sinne ett längre tag, om jag inte minns fel.) 🙂

Well, Imagine…Kan man få en sakkunnig kommentar, tro? Du som är Canonbra (ursäkta vitsen, jag vet att den är uråldrig, men jag kunde bara inte låta bli) på foto och har den här flaggan som din avatar och allt, menar jag. 😉
Läs även andra bloggares åsikter om Svenska flaggan, Färger, Foto, Norge, Photoimagine, Madonnan, Bloggosfären, Synkronicitet