…den 5 november, fast året var 1935. Det amerikanska leksaks- och spelföretaget Parker Brothers släppte storsäljaren Monopol på marknaden för sällskapsspel. Och åtminstone i min generation och åtskilliga efterföljande är den lilla hunden, skon, bilen, strykjärnet, den höga hatten och fartyget välkända spelpjäser. Det amerikanska spelet har skissats efter Atlantic City, medan den svenska varianten har Stockholm som förebild.
I mitten av 1970-talet var jag och min kompis Rollo så politiskt röda som man kunde bli, ungefär. Till vänster om oss låg KFML(r) (Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna, revolutionär), som hade brutit sig ut ur KFML, den falang som jag och Rollo tillhörde, eftersom de ansåg att vi förde en mesig och revisionistisk politik. Vänstergrupperna förökade sig ju som bekant genom delning på den tiden. 🙂
Om du tror att denna politiska övertygelse hindrade oss att i Rollos hem i Bispberg, utanför Säter, med glödande iver hänge oss åt maratonmatcher av det råkapitalistiska spelet Monopol, så tror du fel! När jag påpekade det paradoxala i sammanhanget, muttrade Rollo sammanbitet: -Man måst’ väl fö’ fan känna sin fiende! med kraftig Vikastrand-dialekt. Och så rullade tärningen igen…
Den för de flesta av oss välbekanta Monopol-spelplanen
Lite Monopolkuriosa: Det längsta dokumenterade partiet varade i 70 dagar i sträck. Det genom tiderna dyraste Monopelspelet designades avAlfred Dunhill 1974, hade hus och hotell i silver och guld och såldes för 25 000 dollars.
Monopol är det absolut tråkigaste spel jag vet.
Tacka vet jag frågespel!
Kram 🙂
Jo, jo… har man valet däremellan, så…
Men det här blir ju något av ett strategispel när man väl kommer underfund med att allt inte går ut på att köpa upp Centrum och Norrmalmstorg (de dyraste gatorna), utan att det kan löna sig att satsa på Västerlånggatan och Hornsgatan (de billigaste) istället! Då kan man med lite tur åderlåta motståndaren på ett tidigt stadium och få grepp om spelet så småningom.
Fast visst föredrar jag alla gånger frågespel; fullt klart!
Kram! 🙂
Jag gillar verkligen att spela Monopol och Fia än idag…
🙂
Du är ju lika barnslig som jag, madonnan, hehe… Men vid Fia, där går nog min gräns i alla fall!
(Försåvitt man inte spelar med ett litet barn förstås, som inte klarar något mer avancerat). 😀