Sam Zodiac’s Blog II

Tillvaron på Café Polhem på Ankaret är fylld av positiv stress, vilket alltid får mig att må bra.

När jag började köra buss vid SL:s Råstagarage en gång i tiden, hade jag begynnande magkatarr med sura uppstötningar stup i kvarten; mycket otrevligt!
När jag sedan efter grundutbildningen sökte en fast tjänst på den s k magsårslinjen 515, som gick mellan Esplanaden i Sundbyberg och Norra Bantorget (nuförtiden går den bara till Odenplan), trodde mina kolleger att jag begick ett misstag och att magkatarren skulle förvärras, men istället försvann den! Den positiva stressen hade, paradoxalt nog, en gynnsam inverkan på mitt hälsotillstånd!
Ungefär på samma sätt känns det nu! Den positiva stress som förekommer på Ankaret är av det stimulerande slaget och får mig att må bra! Matlagningen är lärorik och det är schysst att emellanåt kunna känna sig som en kugge i ett meningsfullt maskineri, s a s. Mina tre nygjorda rulltårtor såldes dessutom slut i ett nafs häromdagen, så det känns vettigt och kul att framställa flera bakverk!
Det är bara en faktor som jag finner lite irriterande; min kropp har tydligen svårt att ställa om till den nya dygnsrytmen med tidiga morgnar och långa busstransporter. Jag slocknar allt som oftast utmattad på kvällarna. Därav mitt ojämna bloggande på sistone.
Kan det möjligen ha något att göra med min biologiska ålder?
Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Hälsa, Ankaret, Lägesrapport, Egoorienterat, Buss, SL, Råsta, Linje 515, Odenplan, Esplanaden, Sundbyberg, Café Polhem, Positiv stress, Matlagning, Bakning, Dygnsrytm