Sam Zodiac’s Blog II

En nytillverkad singing bowl av samma slag som jag har. De riktigt gamla exemplaren var specialsmidda och kunde avge polyfona toner, men konsten att tillverka dessa tycks ha gått förlorad.

Efter att under flera års tid ha gått och sneglat på Indiras singing bowls på hennes indiska marknader och plågat omgivningen med att försöka locka fram övertonerna hos skålen genom att stryka dess utsida med den till setet hörande träpinnen, bestämde jag mig slutligen för att jobba ihop till en. Min var tydligen en av tre som hittade nya ägare på Ekstamarknaden, enligt Indira. Jag kan meddela att jag nu faktiskt börjar bli riktigt fena på att få skålen att sjunga! En gammal bekant till mig, som jag första gången träffade på en yogakurs här på ön, kom in genom bygdegårdens dörr och såg mig stå och träna. Hon upplyste mig om att skålen ska balanseras på en knuten näve för bästa effekt. Det stämde!

Jag har förresten en liten anekdot att berätta i samband med singing bowls.
Det hela utspelade sig för flera år sedan i Stockholm. Jag hade hyrt in mig som astrolog på en mässplats i Medborgarhuset och fått mig tilldelat en bedrövlig plats på ett rum mitt bland Medborgarhusets labyrintliknande korridorer. Om jag skulle få några kunder, så fick jag bege mig ut och ragga dem, det stod klart ganska snart, för ingen förirrade sig in till vårt lilla kyffe. Dessutom började jag bli röksugen, jag hade slut på cigaretterna sedan flera timmar tillbaka.
När jag kom ut ur Medborgarhusets entré, fick jag syn på en annan mässdeltagare som jag kände sedan gammalt. Hon stod just och skulle tända en cigarett, så jag gick fram till henne och berättade hur röksugen jag var, att jag skulle köpa cig men att jag gärna ville dra ett bloss med henne innan jag kom så långt.
Hon tittade prövande på mig och sa sedan:
-Men det är turkisk tobak i den här ciggen!
-Är det? frågade jag förtjust. Desto bättre!
Effekten av den “turkiska cigaretten” var så kraftfull att vi snabbt insåg att det inte var någon mening att gå direkt tillbaka till Medborgarhuset. Istället uppsökte vi ett närbeläget näringsställe och tillbringade där några timmars kvalitetstid med varandra.
När vi till sist återvände, stod en man på en trappavsats och demonstrerade singing bowls för en grupp intresserade åskådare. Skålen avgav en djup melodisk ton när han smekte dess utsida med trästaven.
Så fort jag och mitt sällskap närmade oss, steg tonen ungefär två oktaver, för att sedan vi passerat återta sitt ursprungliga läge. Jag hörde bakom mig mannen säga:
-Oj då! Dom där två hade otroligt hög energi!
Jag tvärstannade. Detta måste undersökas närmare. Vi gick tillbaka och åter steg tonen mot ett cresendo.
Mannen med skålarna förklarade att den ton som skålen alstrar, reagerar på andra kraftiga energifält i omgivningen.
Det var första och hittills enda gången jag fått en ljudlig bekräftelse på att jag varit hög.